Projekt Provokation

Om någon av er har missat Rolf Hillegrens ytterst smidiga utalande:

"Tar man en kvinna och en man som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, och mannen kör ändå. Visst är det oschyst men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse."



Jag söker lite på Rolf Hillegren och hittar den mest spännande bloggen någonsin.
Detta läser jag först:

"I dagarna tvingades vi återigen ta del av feministernas avsiktliga missförstånd. Folkpartiets Birgitta Ohlsson, Vänsterpartiets Lars Ohly och Miljöpartiets Peter Eriksson försökte nedmontera landets rättssäkerhet genom att missförstå kammaråklagare Rolf Hillegrens utspel om våldtäkt. En någorlunda normal medborgare torde utan problem förstå att Hillegren menade att en våldtäkt kan ta olika uttryck. Hillegren menade med största säkerhet att man ibland måste konstatera att en våldtäkt i själva verket utgjorde nära på ett missförstånd mellan parterna. Ohlsson, Ohly och Eriksson som till dags dato torde vara välkända bland medborgarna till följd av deras radikalfeministiska utspel i tid och otid missförstod givetvis Hillegren och försökte därigenom placera alla våldtäktsmän i samma fack. Man måste göra en viss åtskillnad mellan en man som döms med anledning av att han idkade samlag med en aningen överförfriskad flickvän och en våldtäksman som istället utförde en brutal utomhusvåldtäkt på en okänd kvinna. Således borde även våldtäktens staffvärde variera från fall till fall och måhända även ärendets bevisprövning. Ohlsson, Ohly och Eriksson missförstod givetvis Hillegrens resonemang och försökte således flamsifiera frågan på äkta feministiskt manér."

Text tagen från http://artikel19.blogspot.com/

Tycker att det är väldigt svårt att förstå hur man kan tolka ut att Hillegren skulle ha menat att det skulle handla om ett missförstånd. Hillegren har ju tydligt sagt att det handlar om när en kvinna säger att hon inte har lust men mannen "kör ändå", vilket i sig är den mest vidriga beskrivningen. Som om mannen körde en bil.
Sen denna bild av att det skulle vara bättre att bli våldtagen av sin pojkvän än av en man som hoppar fram i buskarna har jag väldigt svårt att förstå. Om jag någon gång har haft sex med någon av fri vilja skulle det betyda att denna person kan komma när som helst (när vi är i ett förhållande i alla fall). Är inte kontrollen över sin egen kropp värd något? Vad är det som gör att det nödvändigtvis skulle vara värre att bli våldtagen av en främling än av någon man älskar?
Förstår inte alls det faktiskt.

Jag skulle verkligen vilja veta hur Hillegren skulle känna sig om han blev våldtagen i analhålet av sin pojkvän eller flickvän.


/Miriam

inte speciellt likt dock..

När vi var 16 var vi alltid peppa. Jag vill inte skriva ned alla uppoffringar vi gjort för att få gå ut, men dom var ganska gränslösa om man säger så. Sen var det något som hände, vi gjorde några halvhjärtade försök att ha så kul som under glanstiden, men det blev inte lika kul. Vi började prata om att vi var för gamla och att vi inte var lammkött längre. Man började ta distans och kunna se den ytliga sidan av utelivet. Vi insåg att man måste gå ut regelbundet för att det ska vara riktigt kul, nätverka. Nu när de flesta av oss blivit myndiga har vi återfått våran pepp, men det är på ett annat sätt. Naturligtvis är det mer lättillgängligt och då är det lättare att vara lite spontan.
Idag börjde skolan och vi drack öl efter uppropet, då blev plötsligt jag och mirre jätte sugna på att gå ut och sen på efterfest och sen direkt till skolan, men vid närmare eftertanke struntade vi i det. men det var en fin idé.

Förresten, jag är lite trött på kamrat, någon som har ett tips på ett annat community med lika blodtörstiga män?
Kanske jag ska gå med i en dejtingsajt, då kanske inkomsterna från bloggen kan täcka månadskostnaden (för jag förväntar mig att vi kommer dra in enorma summor från vår blogg inom en snar framtid, våran statistik är inte att leka med).

/Sara

Öjöjöj, msnflirtar så jävla hårt just nu.
Skriver saker som "Ja, visst kan jag ta hand om dig när du är sjuk - eller när du inte är sjuk;)"
Så jävla hett va.
Släpper alla spärrar och är beredd att inte låtsas om att mannen i fråga är sjukt töntig.

/Miriam

I relativt många år nu, sen puberteten, har jag gått runt och trott att jag inte vågar låta bli att raka bort kroppsbehåring här och kroppsbehåring där. Jag har inte vågat ta av mig tjocka strumpbyxor fast det har varit jättevarmt ifall jag inte har rakat benen för jag har trott att alla kommer titta. Framför allt har jag oroat mig över vad söta killar skulle kunnas tycka.
Men, i sommar har jag slutat raka mig under armar och på ben.
Då kan man för det första konstatera att ytterst få lägger märke till det över huvudtaget, och att de som ändå lägger märke till det oftast är tjejer.
Det är på sitt sätt så väldigt enkelt, mycket enklare än vad jag trodde att det skulle vara.

Smtidigt är det väldigt krångligt. Det är skönt att slippa raka mig, men jag känner mig finare och bekvämmare när jag är rakad.
Jag gör faktiskt inte det här för min egen skull. Men vem har bett mig att göra det för någon annans skull?
Jag gör det för att det är sorgligt att min lilla 3åriga flicka som jag sitter barnvakt åt inte hade fattat att kvinnor också har hår under armarna, och jag gör det för att någon ska kunna se mig såsom jag har sett andra tjejer som inte rakar benen och tänkt att "okej jag kan också".
Och samtidigt hatar jag folk som gör nånting för mänskligheten och sen ska tycka att den är lite bättre än just den mänsklighet som den offrar sig för. Och hur man än anstränger sig så är den fällan smått oundviklig.



Puss från Miriam


Uppdatering
P.S. VIll tillägga att jag verkligen har lärt mig att också tycka att det kan vara fint och snyggt och att det är häftigt!