Projekt Provokation

*wellington och auckland.

(nya zeeland)

*langkawi.

(malaysia)

*bern, nån stad i prato och en stad nära tyskland. *ingen koll*

(schweiz)

*paris, pau, nice.

(frankrike)

*köpenhamn

(danmark)

STAD JAG HAR VARIT I MED VÄNNER

*berlin ofc (tyskland)

STÄDER JAG HAR BESÖKT MED MIN SKOLKLASS

*soleggen (norge)

* barcelona (spanien)

SENASTE RESA JAG HAR GJORT

* venedig med min mormor (italien)

1. Jag och julian på SOMMAR

2. Linnea och Sara, troligen på Dovas eller liknande.

3. Julian på halloweenfest.

/Miriam

Igår tex, så sa ett barn:

- Fröken, vet du vad? Din hjärna har inte vuxit färdigt. *förundrad*

- Nej, jag vet. Visst är det konstigt?! Hjärnan fortsätter faktiskt växa väldigt länge.

- Men det betyder liksom att du kommer bli ännuuuu smartare. *ännu mer förundrad*

- Jag vet, det går nästan inte att förstå haha.

- Neej, verkligen inte. *förbryllad*

Eller i förrgår:

- Du fröken jag har i alla fall lärt mig en viktig läxa. Det är nog bäst att man låtsas-strimlar sina vänner bara i fantasin. *ångerfull men stolt över lärdom*

Här om dagen så sprang en 8åring bort och då sa jag:

- Vet du vad, du får absolut inte springa bort sådär. Om jag ska se efter fem barn kan ju inte ett barn bara springa iväg.

- MEN JAG ÄR SUUUUR! VILL ÅKA STJÄRLAPP NER I DEN STORA PÖLEN! JAG BRYR MIG INTE OM ATT JAG INTE HAR NÅGRA EXTRAKLÄDER!!!!!

- Fast den här gången kan du inte bestämma det. Jag tror att du förstår varför också. Vad skulle du göra i min situation, om man är ensam fröken och ett barn bara springer ifrån?

- Jag skulle strunta i det dumma barnet! Jag kan ändå överleva i den här lilla snöiglon. Lämna mig!!

- Fast jag kommer inte att strunta i dig bara för att du springer iväg. Jag ska hålla koll på alla hela tiden även om någon gör något dumt eller busigt någon gång.

- Du älskar inte mig - bara pengar. Du är bara med mig för att du får pengar för det!!!!!!!!!

Hur förklarar man för en 8åring att man i och för sig får pengar för att vara med henne och ta hand om henne och att man i och för sig inte skulle göra det om man inte fick pengar för det (i alla fall inte varje dag så många timmar) men att man ändå bryr sig väldigt mycket. I alla fall så mycket som jag tror att det bara är möjligt om man är en fritidsfröken som bara har känt henne i drygt ett halvår. Ja, jag tror nästan inte att någon skulle kunna bry sig och tycka om mer än jag gör i min situation. Men hur förklarar man en sån sak? Hur argumenterar man emot?

Det löjliga är att jag egentligen är säker på att hon och dom andra fattar. För jag är faktiskt väldigt snäll och visar väldigt mycket hur mycket jag verkligen bryr mig.

Vilket ytterligare bara visar på det jag hävdar som verkligen inte någon annan av mina kollegor verkar hävda BARN KAN VARA ELAKA OCH VILJA SÅRA OCH ANVÄNDA EN ONDSKEFULL LIST. Detta är givetvis ingen stor grej, eftersom i princip alla människor har den förmågan. Jag vill bara klargöra att barn inte är ett undantag. Hon vet mycket väl hur mycket tid och omtanke jag lägger ner på henne. Men i kampen om att få åka ner i en väldigt djup pöl och blöta ner hela henne fullständigt trots bristen på extrakläder skyr hon inga medel. Inser hon att hon kan ge mig dåligt samvete över att jag får betalt för vårat umgänge när inte hon får det kommer hon trampa sönder den ömma tån fullständigt om hon har möjlighet att kunna manipulera bort mig och nå sitt eget mål.

Och trots detta så ler jag genuint varenda gång jag ser ungjäveln komma in i fritidsrummet och ropa HEEEEEEEJ JAG ÄR HÄR NUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!!!!!!!!

/Miriam