Måste bara få tipsa er om mina nygamla förälskelser.
För hm vad blir det, kanske några år sen så skaffade jag mig myspace. Hängde runt skitmycket och lyssnade skitmycket på olika band. Gick nu in på några av mina gamla förälskelser och ni måste få höra för åhh ahh åhh ahh så himla fantastiska.
Alla bilder har jag lånat från bandens/artisternas respektive myspace's.
Måste säga att framför allt deras två låtar som dom samarbetat tillsammans med Hägga med får mig att dö. Sen hade dom nog tagit bort några av dom låtarna jag älskade förut.
Lyssna till exempel på: "Livet på omvägar" (heter bara "livet" på myspace) och vrid dig av vemod och förälskelse för det här, DET GÖR ONT I HJÄRTAT SÅ FINT ÄR DET!!!!
Det här bandet är väldigt fint och gulligt och jag älskar fioler och jag kan inget om det men visst låter det som folkmusik? Om det här låter som folkmusik så tycker jag att allt borde låta lite mer som folkmusik.
Lyssna till exempel på "Dancing with the devil", "Beware of the wolves" och "A season in hell".
när jag var liten tyckte jag alltid att den där delen av benet var så fult. alltså inte bara på mig. utan på alla.
precis där det blir tjockare under knäet.
thanks to sailor moon tror jag faktiskt. tyckte hon var så snygg. och hon har minsann inte något tjockt där.
men ah... tänkte bara säga att jag plötsligt kom på mig själv med att tycka att den delen av benen är väldigt fina.
men det är lite konstigt att det är mindre hår precis där det börjar bli tjockare på baksidan, men på framsidan och lite längre ner på backsidan är det ju massa hår. konstigt.
fast det spelar mig verkligen ingen roll. jag ser ändå inte den delen av mina ben om jag inte drar upp benen mot huvudet, vilket jag ju inte gör så jätteofta.
*Sexiga, sypatiska, romantiska och kåta män (fast kåta på ett sympatiskt sätt)
*Mat
*att sitta på en bar i berlin och shotta tequila med nära vänner (att vara i berlin överhuvudtaget)
*att ha fina sommarkläder och bada vid kristineberg
*att dagdrömma
*romantiska lättsamma komedier
*vissa människor
*katter (mest raskatter, förutom zita då, som nästan är som en raskatt)
*United states of tara (en serie som går på torsdagar kl 22.05 på kanal 9) här är ett klipp när Taras son kysser en kille som han har varit kär i väldigt länge. (sexigt och homoerotiskt)
Det sorgliga är att jag kom på bättre och fler saker som jag hatar än som jag älskar.
Hörde mig själv säga "nej, han är för ful för mig" idag.
Kom på en grej. Det är han inte alls det.
Jag har av en total slump hamnat i kretsar av hysteriskt vackra människor (faktiskt något utöver det vanliga). Både klädes-mässigt och grund-utseende-mässigt.
Jag har nog blivit lite utav ett wildcard. Och nu vill jag inte att ni ska tro att jag sitter här och menar "åhh jag är så ful och jag är så ledsen över det".
För har jag tagit mig en nivå högre så betyder ju det att jag har vägt upp med min personlighet, uppenbarligen. Vilket faktiskt är jävligt coolt.
Jag prioriterar inte utseende så speciellt högt, även om jag tycker att det är kul med fina och roliga kläder.
Men jag kan helt enkelt konstatera att jag har lyckats fiffla till mig sällskap som ligger på en högre nivå rent utseendemässigt, p.g.a. min personlighet och min list antar jag.
Jag kan känna mig lite hemligt stolt över att jag lyckas få killar som är way to hot for me egentligen.
Det sprider sig ett leende på mina läppar när jag tänker på att jag lite är en kvinnlig motsvarighet till Jack Black, som får snyggare tjejer än han själv är för att han är kul. Och en sådan prestation är enklare för en kille än för en tjej faktiskt. Därför är jag alltså inte lika bra som Jack Black utan BÄTTRE ÄN JACK BLACk.
(Jack Black bilden : http://larryfire.files.wordpress.com/2008/12/jack-black-708.jpg
*när folk applåderar i takt till ett musikframträdande. jävla irriterande, visa eran uppskattning när stycket är slutfört.
*när folk använder smeknamn för svininfluensan ex: baconsjukan, nöffnöffsjukan, svinis, baconfeber m.m. (problemet med att yttra sig om det här är att alla använder smeknamn för svininfluensan.)
*när folk får mig, i mitt osäkra tillstånd, att börja skämta om att jag är singel.
*när tjejer klär ut sig i sexiga kanindräkter på halloweenfester.
*när jag är den enda peppade.
*adam sandler för att han varken har utseende eller charm och ändå får kanonheta brudar i filmerna han spelar i. (finns det någon ful och ocharmig tjej som får hunken i slutet av filmen?)
*extreme home makeover
*stockholms sociala klimat bland vissa trendiga stroppar. har tänkt på en sak, de enda som gillar stockholm (som inte kommer från stockholm vill säga) är äldre män som får unga tjejer i säng på grund av deras framgång. ex: facehunter och tarantino.
*smulor i sängen
*par-kärleks-snobbar
*pappan från "våra värsta år" eller, hela programet när jag tänker efter, massa jubel och skratt på ställen som inte är roliga överhuvudtaget. Men å andra sidan finns det väl knappt några roliga stunder i den där skitserien. Det är som om dom sätter in skratt efter varje mening och tror att det blir roligare då. Men amerikanarna sväljer väl all skit tv med hull och hår. Ett litet smakprov:
ps. notera att jag inte hatar folk som gör sakerna jag hatar, jag hatar bara när dom gör det.
Jag kan hantera att tycka att nån är skitsnygg och charmig utan att den tycker det tillbaka. Men jag kan inte hantera att någon först tycker det och sen ballar ur sig och inte alls tycker det.
Jag skulle väl kunna formulera det lite såhär:
Jag behöver inte att du ska vara intresserad av mig över huvudtaget, just nu behöver jag verkligen INTE det, och om du är det i alla fall får du faktiskt vara det jämt, eller inte alls, som sagt. Klarar inte bergådalbanagrejerna.
Det är bara så förnedrande att först känna sig BEDÅRAD
