väldigt mycket style.
Börjar undra vem jag är när jag tänker på att jag umgås med människor som seriöst strosar rutnt med louis vuitton kondombehållare.
bild från http://www.facebook.com/ext/share.php?sid=100948681569&h=-ytdJ&u=nmMlI&ref=mf
/Miriam
de e nice
De e sommar och de e nice.
Sitter på balkongen och photoboothar.
/Mirre
Sitter på balkongen och photoboothar.
/Mirre
Nej, jag vet inte ens vad det är jag vill säga med det här...
Intressant det där med hur länge tankar om sig själv kan ligga kvar i huvet utan att man tänker så mycket på det.
Jag vet inte hur många gånger jag har hört att folk som varit tjocka när dom vart mindre säga att dom ibland kan känna sig som en tjockis inombords och att det känns som att utsidan liksom lurar omgivningen eftersom man EGENTLIGEN är en tjockis.
Själv känner jag tvärtom. När jag var liten sa alltid alla om mig och min syster att vi var två väldigt spinkiga, tunna flickor. Folk kunde säga saker som att "sådana där kläder kan ju kanske ni ha, men vi andra har ju en kropp att dölja".
Jag kommer väldigt väl ihåg när jag offentligt gick från den ena sidan till den andra och insåg att jag var tjock (för att senare inse att jag inte alls var tjock utan normalbyggd) och inte spinkig. Jag satt och bläddrade i en tidning och sa att en speciell klänning var fin, då tittade min moster och sa att "sådana klänningar kan ju din syster ha men inte vi dödliga".
Plötsligt var man dödlig (=inte väldigt smal).
(Med detta menar jag inte att jag tycker att jag är väldigt tjock eller att jag skulle ha problem med min vikt nu.)
För det första kan man ju fråga sig hur i helvete man kan säga så till en ung tjej idag, för det andra kan man ju fråga sig varför det skulle vara odödligt att vara väldigt smal och för det tredje kan man ju fråga sig varför man inte skulle kunna ha en speciell klänning om man är tjock.
Men det jag tänkte på var i alla fall att ibland känner jag mig som en spinkis inombords men att min kropp lurar omgivningen. Är detta normalt? Varför har jag bara hört massa som känner sig som tjockisar inombords och inga som känner sig som spinkisar inombords?
Eller är det kanske så att man är mer blygsam om sitt utseende om man säger att man känner sig som en tjockis till och med när man pratar om inombords??
Jaja.... självbilden har tydligen rätt svårt att hänga med i svängarna.
/Miriam
Jag vet inte hur många gånger jag har hört att folk som varit tjocka när dom vart mindre säga att dom ibland kan känna sig som en tjockis inombords och att det känns som att utsidan liksom lurar omgivningen eftersom man EGENTLIGEN är en tjockis.
Själv känner jag tvärtom. När jag var liten sa alltid alla om mig och min syster att vi var två väldigt spinkiga, tunna flickor. Folk kunde säga saker som att "sådana där kläder kan ju kanske ni ha, men vi andra har ju en kropp att dölja".
Jag kommer väldigt väl ihåg när jag offentligt gick från den ena sidan till den andra och insåg att jag var tjock (för att senare inse att jag inte alls var tjock utan normalbyggd) och inte spinkig. Jag satt och bläddrade i en tidning och sa att en speciell klänning var fin, då tittade min moster och sa att "sådana klänningar kan ju din syster ha men inte vi dödliga".
Plötsligt var man dödlig (=inte väldigt smal).
(Med detta menar jag inte att jag tycker att jag är väldigt tjock eller att jag skulle ha problem med min vikt nu.)
För det första kan man ju fråga sig hur i helvete man kan säga så till en ung tjej idag, för det andra kan man ju fråga sig varför det skulle vara odödligt att vara väldigt smal och för det tredje kan man ju fråga sig varför man inte skulle kunna ha en speciell klänning om man är tjock.
Men det jag tänkte på var i alla fall att ibland känner jag mig som en spinkis inombords men att min kropp lurar omgivningen. Är detta normalt? Varför har jag bara hört massa som känner sig som tjockisar inombords och inga som känner sig som spinkisar inombords?
Eller är det kanske så att man är mer blygsam om sitt utseende om man säger att man känner sig som en tjockis till och med när man pratar om inombords??
Jaja.... självbilden har tydligen rätt svårt att hänga med i svängarna.
/Miriam
