Minnena
Hej Miriam!
Angående din fråga om sminkning i Korvasbloggen:
Du har rätt, det var klumpigt uttryckt, det har inte med mängden smink i sig att göra och det var egentligen inte det jag menade, utan snarare hur denna mängd var fördelad i ansiktet och hur hon själv trodde att hon såg ut. Syftet med min styvdotters sminkning var aldrig ”att klä ut sig” utan att se äldre och snyggare ut och då kändes det lite jobbigt att veta att de flesta tyckte att det var fult, med en handfull andra elva-tolvåringar som undantag. Och det var inte dem hon ville imponera på. Mest av allt ville hon vara snygg för dem i högstadiet, vilket sannerligen inte lyckades något vidare. Det insåg hon själv ganska snart, men först efter en och annan elakhet från den grupp hon ville tjusa.
Det är gulligt när ett dagisbarn sminkar sig med läppstift i hela ansiktet, men om barnet fortsätter med det upp i skolålder och verkligen tror att alla andra tycker att det är fint så är det upplagt för att det ska bli rätt jobbigt. Om barnet däremot verkligen vill ha det så, trots att det är fullt medvetet om att nästan ingen annan tycker att det är fint eller vuxet, så är det någonting helt annat – ett medvetet och tydligt ställningstagande om hur man vill se ut.
Det där verkar ju onekligen vara en upptäckt man måste göra själv, men det är klart att det känns jobbigt att veta att ens dotter kommer att bli kallad ful av de som hon vill vara fin för. Så med min önskan om mindre smink menade jag främst att eftersom hon uppenbarligen inte kunde sminka sig så att hon blev uppfattad på det sätt hon ville bli uppfattad, så skulle mindre smink minimera skadan. Typ.
Hoppas du förstår vad jag menar.
Vänliga hälsningar
Daniel/Korvaspappa
