onsdag
Det är jobbigt att vara mig just nu.
Att nästan hela tiden oroa sig över någon av alla de tusentals man tycker om som mår dåligt. Och varje sekund man känner att man faktiskt finns där och hjälper till så går man nästan sönder för sin egen skull för att man egentligen bara vill vara själv med den där varma, lena kroppen som man har lärt sig att tycka om mer än något annat.
Och hur kan man vara så egoistisk så att man bara vill bli kramad och pussad på när någon man älskar nästan håller på å dö. och hur kan man ibland (lite för ofta) komma till en punkt då man SKITER I DÖENDE MÄNNISKOR HIT OCH DIT FÖR JAG VILL BARA PUSSAS OCH KRAMAS MED VARMA KROPPEN.
Det är nästan lite sjukt att tillome nån som jag, som e så jäkla snäll och empatisk, inte ens riktigt orkar bry mig så mycket om nån annan än mig själv nu. Då har det fan i mig gått långt va!?
/Miriam
Kommentarer
Postat av: Anzi
Det är bra om man finns till för de man älskar, men för att orka det så måste man också koppla bort alla andra tidvis för att tanka energi. Det är inte att vara egoist - det är att vara realist med sin egen tid och ork. Ingen blir gladare av att du går sönder för andras skull.
Trackback
