att fastna i fixar-rollen

Det är så jobbigt lätt att bli såndär "jag-fixar-och-ordnar-allt"-tjej.
Allt blir lätt en ond cirkel. Man vågar inte låta bli att fixa allt för att "HERREGUD ANNARS BLIR DET JU ÄNDÅ INTE GJORT!". Och det är ju givetvis mycket dumt. Samtidigt så finns det förmodligen en anledning till när man tänker så, det stämmer kanske oftast att det inte blir gjort om man inte själv gör det.
Fast det kanske är smällar man får ta. Att vissa saker inte blir gjorda.

Det är väldigt jobbigt med folk som gör saker, men som sen går runt och klagar över att dom "tvingas" göra det.
Men det är också väldigt jobbigt för såna som jag, när man oftast är "fixarn" och sen inte fixar en speciell grej och folk blir irriterade på en för att det inte är fixat eftersom alla förväntar sig ju att fixarn gör allt.

Jag tycker att jag känner igen båda sidorna väldigt väl.
Jag har absolut en tendens att ta på mig för mycket och fixa för mycket och sen känna mig ledsen och tagen för givet. Men jag vet också hur det känns när någon tjatar på en för att den har känt sig tvingad att göra nåt för att jag inte gjort det när jag kanske från första början inte ens tyckt att det är något speciellt viktigt.

HERREGUD....
Det enda jag kan säga med säkerhet är alltså att bara för att någon brukar fixa allt kan man inte bli sur och irriterad på den personen om den plötsligt inte vill fixa någon ny grej. Kanske helt enkelt att alla får se till att själva fixa det som dom tycker känns väldigt viktigt. Då blir allt som är viktigt fixat och då kan man aldrig bli arg på någon för att något som känns viktigt inte blir fixat.

Allting snurrar runt i mitt huvud och min kropp är öm och träningsvärkig från breakdansen (förrstengör inte en såndär stå-på-huvudet-med-benen-i-luften-freeze i bara trosor när ni är med folk ni inte vill ska se er göra en freeze i bara trosor).

/Miriam

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0