När bytte jag bort exakt allting viktigt mot ROLIGT?
Idag spenderade jag några timmar med en person som jag aldrig umgås med. En person som tyvär väldigt, väldigt få umgås med. Jag får lite ont i magen. Det är väldigt mycket lättare att bara låta bli att se denna person. Och jag kan komma på hur många som helst bra och vettiga argument om varför man faktiskt inte har någon skyldighet att umgås med någon man inte har kul av att umgås med.
Men sen ser man plötsligt att alla dom där argumenten spelar ingen jävla roll när man ser att en människa så smått går under. Det är så otroligt lätt egentligen att prata med någon som är utanför även om man inte har så kul, eller även om man till och med har lite tråkigt när man gör det.
Jag höll lite grann på att dö när jag drog det tråkigaste lilla skämtet man någonsin kan tänka sig (verkligen på "det var en gång två tomater..."-nivån) och denna person skrattade helt hysteriskt jättelänge.
Det gick att se att skrattet var av glädje, inte bara för att skämtet skulle va kul utan för att någon tar sig tiden att över huvudtaget dra ett skämt.
För då insåg jag att det nog inte är så många som skämtar till denna person. Som vänder sig till just denna person och avser skämtet för just, bara denne.
Och då kan man ju förstå att det är väldigt kul när någon gör det, oavsett på vilken nivå skämtet är.
När den här personen berättar om nervositet inför skolgrejer som man ska göra i par så kan jag känna igen den där känslan lite från när jag har franska ("hemskt det är att JAG får sitta ensam på franskalektionerna och Levi är i frankrike och JAG är typ ensam på en lektion och det är typ helt hemskt, fattarni??"). Så fastän jag vet hur tråkigt det är att sitta ensam och hur jobbigt det att se sig omkring för att se om det möjligen finns någon mer som är ensam och kan jobba i par med en själv, sätter jag mig väldigt sällan bredvid någon jag vet alltid sitter ensam och jag brukar alltid jobba ihop med den person som jag helst vill jobba med.
Förut var jag rätt snäll med sånt där. Frågade alla om dom ville följa med och fika och gjorde saker inte bara för min egen skull.
När blev den egenskapen utbytt mot lättja och bekvämlighet?
När bytte jag bort exakt allting viktigt mot ROLIGT?
... så jag har kommit på ett nyårslöfte idag. Lite sent.
Det bästa av allt är att det inte ens är något jobbigt nyårslöfte som att börja träna eller sluta röka, för det här är inte ens något jobbigt utan bara enkelt och trevligt egentligen!
/Miriam
Men sen ser man plötsligt att alla dom där argumenten spelar ingen jävla roll när man ser att en människa så smått går under. Det är så otroligt lätt egentligen att prata med någon som är utanför även om man inte har så kul, eller även om man till och med har lite tråkigt när man gör det.
Jag höll lite grann på att dö när jag drog det tråkigaste lilla skämtet man någonsin kan tänka sig (verkligen på "det var en gång två tomater..."-nivån) och denna person skrattade helt hysteriskt jättelänge.
Det gick att se att skrattet var av glädje, inte bara för att skämtet skulle va kul utan för att någon tar sig tiden att över huvudtaget dra ett skämt.
För då insåg jag att det nog inte är så många som skämtar till denna person. Som vänder sig till just denna person och avser skämtet för just, bara denne.
Och då kan man ju förstå att det är väldigt kul när någon gör det, oavsett på vilken nivå skämtet är.
När den här personen berättar om nervositet inför skolgrejer som man ska göra i par så kan jag känna igen den där känslan lite från när jag har franska ("hemskt det är att JAG får sitta ensam på franskalektionerna och Levi är i frankrike och JAG är typ ensam på en lektion och det är typ helt hemskt, fattarni??"). Så fastän jag vet hur tråkigt det är att sitta ensam och hur jobbigt det att se sig omkring för att se om det möjligen finns någon mer som är ensam och kan jobba i par med en själv, sätter jag mig väldigt sällan bredvid någon jag vet alltid sitter ensam och jag brukar alltid jobba ihop med den person som jag helst vill jobba med.
Förut var jag rätt snäll med sånt där. Frågade alla om dom ville följa med och fika och gjorde saker inte bara för min egen skull.
När blev den egenskapen utbytt mot lättja och bekvämlighet?
När bytte jag bort exakt allting viktigt mot ROLIGT?
... så jag har kommit på ett nyårslöfte idag. Lite sent.
Det bästa av allt är att det inte ens är något jobbigt nyårslöfte som att börja träna eller sluta röka, för det här är inte ens något jobbigt utan bara enkelt och trevligt egentligen!
/Miriam
Kommentarer
Trackback
