långtidsprojektet som inte leder till några spännande samtal. eller till något alls egentligen.
Det är mer än en person som har sagt att det vore intressant att se reaktioner på typ frågor som feminism hos dessa killar på ett lite mer fint sätt. Ni vet, så att man inte bara direkt slänger ur sig frågan om du är feminist och så.
På det har jag svarat att jag har ett lite mer långtids projekt.
Han är faktiskt riktigt trevlig, och att chatta med honom då och då har faktiskt blivit till en trevlig liten vana.
Nu har vi gjort det ett tag (kanske 2-3 veckor eller nåt vilket ju får anses som ett tag i den här världen), så nu har jag försökt att på ett deskret och lättsamt sätt dra in konversationerna på lite mer seriösa samtal.
Men utan att nämna ord som feminist och sånt, som ni har sagt att ni tror är ett ord som skrämmer iväg dom, vilket jag ju självklart vill lyssna på:).
Och som vi alla kanske kunde vänta oss, blir reaktionen inte riktigt samma som många andra (som har blockat oss eller kallat oss för exempelvis "hora").
Men det tråkiga är att den här killen som på sitt sätt verkar vara en charmig och trevlig person verkar inte ha något som helst intresse av diskussioner som är på ett lite djupare plan.
Han verkar helt klart uppskatta samtal om filmer och indiemusik mer än saker som kanske känns snäppet mer..... vad ska man ens kalla det? ehh intressanta?
Visst är det spännande att prata om alla snygga outfits i pulp fiction och innebörderna i samtliga belle & sebastian texter och smiths texter, så missförstå mig inte. Men det kanske inte känns riktigt tillräckligt. Jag känner till slut ett starkt behov av något annat. SÅ oj oj oj vad jag har försökt att prata om andra saker men icke....
Och nu pratar vi inte bara om att jag har försökt väva in jämställdhet, utan jag försöker väva in lite samtal om allt möjligt som jag tycker känns intressant. Har försökt prata om Hitlers och Churchills likheter, jämställdhet, diskriminering, om det finns någon mening med livet, typ finns ödet, Sartres existensfilosofi och tusen andra grejer.
Och jag uppfattar honom nog som en person som kan prata om alla dessa grejer med andra människor. Typ verkar umgås i sådana kretsar som får mig att tro att det här är en av dom personerna som kanske kan få ut något av sådana här samtal. Så förstå att jag blir irriterad när jag känner mig övertygad om att han inte vill prata om sånt med just mig, att han säkert tror att jag nog inte är tillräckligt smart eller nåt.
Eller tror ni att det bara handlar om att jag missbedömt honom och han kanske faktiskt är en sån som känner sig helt tillfreds med att prata om sånt som filmer och böcker och sådär?
P.S. Om det inte framgick så har jag inte lyckats få honom att spotta ur sig ett endaste ord (varken negativt eller positivt) om han möjligen skulle vara feminist eller så, vilket jag ju hade hoppats på. Jävligt frustrerande faktiskt.
/Miriam
På det har jag svarat att jag har ett lite mer långtids projekt.
Han är faktiskt riktigt trevlig, och att chatta med honom då och då har faktiskt blivit till en trevlig liten vana.
Nu har vi gjort det ett tag (kanske 2-3 veckor eller nåt vilket ju får anses som ett tag i den här världen), så nu har jag försökt att på ett deskret och lättsamt sätt dra in konversationerna på lite mer seriösa samtal.
Men utan att nämna ord som feminist och sånt, som ni har sagt att ni tror är ett ord som skrämmer iväg dom, vilket jag ju självklart vill lyssna på:).
Och som vi alla kanske kunde vänta oss, blir reaktionen inte riktigt samma som många andra (som har blockat oss eller kallat oss för exempelvis "hora").
Men det tråkiga är att den här killen som på sitt sätt verkar vara en charmig och trevlig person verkar inte ha något som helst intresse av diskussioner som är på ett lite djupare plan.
Han verkar helt klart uppskatta samtal om filmer och indiemusik mer än saker som kanske känns snäppet mer..... vad ska man ens kalla det? ehh intressanta?
Visst är det spännande att prata om alla snygga outfits i pulp fiction och innebörderna i samtliga belle & sebastian texter och smiths texter, så missförstå mig inte. Men det kanske inte känns riktigt tillräckligt. Jag känner till slut ett starkt behov av något annat. SÅ oj oj oj vad jag har försökt att prata om andra saker men icke....
Och nu pratar vi inte bara om att jag har försökt väva in jämställdhet, utan jag försöker väva in lite samtal om allt möjligt som jag tycker känns intressant. Har försökt prata om Hitlers och Churchills likheter, jämställdhet, diskriminering, om det finns någon mening med livet, typ finns ödet, Sartres existensfilosofi och tusen andra grejer.
Och jag uppfattar honom nog som en person som kan prata om alla dessa grejer med andra människor. Typ verkar umgås i sådana kretsar som får mig att tro att det här är en av dom personerna som kanske kan få ut något av sådana här samtal. Så förstå att jag blir irriterad när jag känner mig övertygad om att han inte vill prata om sånt med just mig, att han säkert tror att jag nog inte är tillräckligt smart eller nåt.
Eller tror ni att det bara handlar om att jag missbedömt honom och han kanske faktiskt är en sån som känner sig helt tillfreds med att prata om sånt som filmer och böcker och sådär?
P.S. Om det inte framgick så har jag inte lyckats få honom att spotta ur sig ett endaste ord (varken negativt eller positivt) om han möjligen skulle vara feminist eller så, vilket jag ju hade hoppats på. Jävligt frustrerande faktiskt.
/Miriam
Kommentarer
Trackback
