Projekt Provokation

En sak som är spännande med internet är att man får chansen att prata med människor som är på ett sätt som ingen i min närvaro är.
Jag lever nog i en ganska inbäddad tillvaro, dom flesta av mina vänner och bekanta (möjligtvis bortsett från många i vår klass) är feminister. Det är sällan jag träffar någon som är rasist. Det är sällan jag träffar någon som jag känner inte respekterar mig på grund av mitt kön.
Det är på internet jag för första gången hör någon säga att kvinnor har mer rättigheter än män och det är på internet jag för första gången hör någon säga till mig (eller ser någon skriva menar jag...) att den är sverigedemorkat.
För mig är det konstigt.
Jag vet att det finns människor med dom här åsikterna
men dom existerar ju inte i mitt liv!

När man känner att man lever i en tillvaro där man tycker att man respekteras och där många saker är en självklarhet (som att man är feminist och antirasist till exempel) när man träffar nån ny tjej eller killer så är det svårt att förstå vissa saker man läser i tidningen och så.

För mig är det svårt att känna att jag tillhör gruppen "kvinnor".
När jag läser statistik som säger att kvinnor har så mycket lägre lön än män eller att en ambulans kan komma ungefär 20 minuter senare om det är en kvinna i nöd än en man så tänker jag "fyfan! stackars kvinnor!".
Jag vet att jag har en fitta, och inte en snopp. Jag är medveten om det och jag vet egentligen att det handlar om mig med.
Men jag kan inte riktigt tro det.


bilden är från http://www.jamombud.se/arbetslivet/faktaomloner.asp
När börjar man inse att man faktiskt inte tillhör den gröna?
Och är det nyttigt att prata med folk som "tar en ner på jorden" eller är det bättre att vara naiv?
Och om det inte är bra att vara naiv, är det i så fall för att det anses korkat eller är det för att man har rätt att få känna sig medveten om hela sanningen?

/Miriam