att hantera tafs
Appropå att vara nyanserad så tycker jag att det här var ett väldigt nyanserat och bra inlägg! Det är bra när det politiska blir privat. Och känsligt. För det blir mest verkligt när man pratar om hur det verkligen känns att leva i ett sådant här samhälle och inte bara vad man har för åsikter om samhället.
Kram
Jag vet precis hur det känns; man tänker sig att man ska slå snubben på käften, säga något kränkande, få honom att verkligen skämmas för det han gjort, men i verkligheten gör man inte så mycket. Arga blickar och ett "Dra åt helvete" gör inte så jävla mycket i praktiken.. Kanske borde det startas någon slags kampanj för att hjälpa tjejer reagera när folk förnedrar en på det sättet, speciellt med tanke på hur vanligt det är.
Jag har hört talats om det här många gånger, men jag har faktiskt i mitt tunnelseende aldrig själv bevittnat något sådant. Är det kanske så att vi killar i många fall har en annan syn på detta, och inte alls fattar att vi gör fel?
OBS! Följande stycke vill inte på något vis hänvisa till den gamla "men hon hade ju så kort kjol":
När jag dansar på krogen så vill jag i nio fall av tio ha uppmärksamhet av tjejer. Om någon tjej jag inte är intresserad av gör någon form av närmanden så ignorerar jag det. Alla är vi på köttmarknaden för kött, och är det inte kött man vill ha så får man helt enkelt vara tydlig med att man är vegetarian?
Med jag förstår att många killar kan ta det alldeles för långt. Ofta kanske helt enkelt för vi är lite sämre på att läsa signaler <- OBS fördom
Jag efterlyser en liten lathund för oss som gärna vill vara snälla, men som kanske ibland har lite problem med hur man ska bete sig. Vad får man egentligen göra på dansgolvet? Vi vet ju alla att killar som inte tar initiativ sällan får vad de vill.
Är jag en våldtäktsman?
Jag har varit med om tafs-situationer, och har var gång reagerat olika, det obehagligaste är när det händer på en så otroligt offentlig plats som i t-banan.
En gång gjorde jag ingenting, tittade ner i marken och mådde dåligt efteråt.
En annan gång något år senare så inträffade ungefär samma sak på t-banan, istället för att titta ner i marken och inte säga någonting så sa jag till och folk runt omkring tittade argt på honom och han gick skamset av och det kändes otroligt skönt.
Jag var så jävla stolt över mig själv.
appropå att killar har svårt att förstå grejen med att bli tafsad på, och aldrig i sitt liv som eric skriver ens har "bevittnat något sådant" så tyckte jag att det här klippet var intressant:
http://www.youtube.com/watch?v=YycIl59Oh-Q
de vuxna männen är helt clueless på hur dom ska reagera. antagligen har dom nog aldrig ens övervägt att något liknande skulle kunna hända. tjejer börjar fundera på hur man ska hantera sånahär situationer som tonåringar.
det handlar kanske inte om "regler på dansgolvet", men en ganska grundläggande regel på t ex ett dansgolv tycker jag är att man inte gör som fredrik och typ lite spontant grabbar någon främmande på ett obekvämt ställe.
det är alltså en helt annan situation än den som eric talar om. den att man kanske dansar och någon man inte alls är intresserad av att dansa med dansar fram, vilket man hanterar genom att, som eric skriver, ignorera (dansa där ifrån alternativt vända ryggen till lite diskret). ingen skada skedd.
men just det här att man korsar ett dansgolv, dansar inte ens, och någon helt främmande tar sig friheten att "känna lite". hur svårt kan det vara att fatta koderna??
ett annat exempel på en situation i klubbsammanhang som jag minns som obehaglig och över gränsen var när jag inte dansade utan satt brevid dansgolvet och drack vatten och en kille bjöd upp mig vilket jag avvisade med ett artigt nej tack. ingen skada skedd, jag blev säkert till och med lite glad för att någon frågade om jag inte ville dansa.
men sen började han tjata och viska slemmiga saker i mitt öra och så fick jag en slags slemkyss på halsen och så sa han typ "du är fin". vi kände inte varandra och allt jag hade sagt var först alltså nej tack jag vill inte dansa. och sen nej och nej och nej och försökt vrida mig ur hans grepp ungefär. jag vet att det här hänger ihop med att killar fortfarande förväntas ta första steget. eric skriver att killar ibland tar sånahär situationer lite för långt "Ofta kanske helt enkelt för vi är lite sämre på att läsa signaler". men HUR svårt är det egentligen rimligt att det ska vara att läsa signaler som ett tydligt (men trevligt) nej tack. måste man alltså typ se assur ut och peka fuck you för att en kille ska fatta signalerna?! killar är väl också tjejer tänkte jag skriva. men fan vad upprörd jag blir.
det kan hända att det kanske är som eric skriver att killar som inte tar initiativ sällan får vad de vill. även om jag nog tycker att tjejer jag känner är ganska bra på att ta initiativ också själva när det kommer till att ragga. ibland måste man kanske visa att man finns, men man märker väl ganska snabbt ifall man får gensvar på sina initiativ? ifall man inte får det kanske man inte kan få vad man vill? eller?
började förresten undra vad initiativ betyder? jag menade initiativ som i att prata och dansa, inte tafsa! för mig är det ologiskt att ta någon på kuken innan man kanske har pussats med den personen och jag ser inte att ta någon på rumpan som ett initiativ men vad svarade jag på?
"Vad får man egentligen göra på dansgolvet? Vi vet ju alla att killar som inte tar initiativ sällan får vad de vill." jag är förvirrad. eric, vad betyder egentligen initiativ för dig??
Vad initiativ betyder för mig:
Naturligtvis är det ingens rätt att ta på din kropp. Lika lite som det är någons rätt att komma in i dit kök. Om du inte vill det. Såklart. Men säg att jag såg en söt granntjej, och får för mig att knacka på hennes dörr för bjuda henne på middag? Om hon nu finner mig motbjudande, eller kanske till och med läskig, så skulle det ju kunna vara väldigt obehagligt för henne, men hur ska jag veta om jag inte provar? Är det fel?
Ibland känner man sig ganska säker på att man skulle passa ihop med någon, bara att den andre inte förstått det ännu. Hur var det när vi träffades, Tove? Om jag inte varit en tjatig och envis jävel hade vi ju faktiskt gått miste om i mitt tycke ganska trevligt förhållande. Kanske inget extremfall, men;
Många tjejer (säkert också killar, men det vet, eller bryr jag mig, inte om) har faktiskt heller ingen aning om vad de vill. Och i efterhand är visar sig faktiskt många tacksamma för man "lurat" dem dit de ville, utan att de visste om det. Jag tror det är vanligt, och jag tycker inte bara det är okej, jag tycker det är bra.
Men man måste ju ha gränser, såklart. Jag menar inte att det var okej att den slemmiga killen slemmade dig på halsen. Men att efter ett nej försöka lite till, och kanske viska något som man tror, idiotiskt eller ej, att den andre vill höra, måste jag säga att jag i de flesta fall tycker är helt ok. För jag tror det finns många som skulle gillat det. Och kanske hade även du gjort det, om det var rätt kille och du var på rätt humör. Man måste ju prova?
Så har vi ju det där sociala spelet som många tycks så förtjusta i. Att man ska visa sig lite svår för att få den man vill ha. Naturligtvis är det ju befängt och bara påhittat av fega människor som inför sina vänner behöver en anledning till att de inte tar kontakt. Men faktum är att det för oss som faktiskt letar efter någon vettig blir jävligt svårt att veta. Själv har jag blivit så irriterad på det här att jag faktiskt ofta skiter i signalerna och bara provar tills dess det alldeles uppenbart är helt kört.
Så, jag skulle alltså tycka att "ta lite extra" på någon man redan har någon slags kontakt med skulle kunna vara helt ok. Tills man får ett nej. Eller likvärdigt.
Fast att bara gå förbi och "känna lite" skulle såklart aldrig vara OK, oavsett omständigheter.
Jag vet inte vad jag ska skriva, för allt som du uttryckt att du tycker är helt ok och till och med bra(!?) är ju precis vad jag menar är obehagligt.
Att försöka bjuda en söt granntjej på middag skulle jag inte säga var fel alls, oavsett om hon SKULLE KUNNA tycka att situationen var obehaglig. Du måste få fråga, för skulle hon tycka att det var en bra idé kunde det ju bli hur bra som helst. Men skulle hon säga nej och du då började tjata och kanske sätta foten i dörröppningen när hon försökte stänga dörren skulle problematiken uppstå.
Jag tycker att det är väldigt konstigt att du utgår ifrån att du "lurar" folk till vad de inte visste att de ville när det lika gärna kan vara, och faktiskt väldigt ofta är helt tvärt om.
Sen skriver du först att det inte var ok att den slemmiga killen slemmade mig på halsen men sen skriver du att det var ok ändå? Att man måste få prova för att jag hade kunnat gilla det trots att jag sa nej. Jag kan med väldigt stor säkerhet säga att jag inte alls hade gillat det "om det var rätt kille och jag var på det rätta humöret" för om situationen hade varit sån hade jag naturligtvis inte sagt nej från början.
Jag vet inte hur vanligt det är att "spela svår". I vissa kretsar säkert mycket vanligt. Jag föreslår att man inte alls ska uppmuntra den sortens beteende utan utgå ifrån att folk kan avgöra vad de själva vill och om de som du säger inte vet vad de vill kanske det behöver få vara så ett tag. Att ta på sig en roll som en allsmäktig som vet att man skulle passa så bra ihop bara att den andra inte vet om det än tycker jag är hemskt. För alla parter. Hela grejen med att tjejen ska bli uppvaktad av mannen som vet vad han vill ha gör ju att sånahär "missförstånd" uppstår.
Sen förstår jag inte hur man ens vill klä sig i den rollen då det verkar jättejobbigt att inte veta ifall ens fascination är besvarad eller om man bara var tillräckligt bra på att tjata till sig en partner som inte riktigt visste vad hen ville.
Jag menade att jag tycker det är ok att vara envis, inte med (sexuell) fysisk kontakt.
