Projekt Provokation

Ni vet när man finner en person vara av.. intresse, liksom, hur blir ni då?

Jag kollar på facebook och tittar på alla taggade bilder av den personen. Sen läser jag vad folk har skrivit på den personens wall.
Det är den delen som fortfarande är bra och gullig.

Men sen brukar jag också ibland bli lite äcklad av mig själv, inte alltid, men ibland.
Jag blir äcklad över mitt utseende, över hur jag pratar och det mesta som har med mig att göra.
Sen så skäms jag och vill inte träffa den personen, för att den inte ska märka det som är fult och dåligt och konstigt.

Jag blir så arg och ledsen över det. Alla har väl haft komplex och dåligt självförtroende under någon period, men för mig så har det där ju gått över. Jag lovar! Jag har jobbat svinigt mycket med det och det har fan i mig hjälpt. Jag har övervunnit det där för nu är jag inte en sån som tycker att allt med mig själv är dåligt längre. Inte egentligen!
Därför blir jag arg när det kommer tillbaka en såndär 14-15 års kris plötsligt. För det är inte rättvist.
Och då blir jag sådär så att jag undrar om hela jag är en lögn. Om allt jag har byggt upp, hela mig, inte är på riktigt.

Det hjälper i alla fall lite att säga att det är samhällets fel. Och inte mitt. Inte mitt alls!

/Miriam