Projekt Provokation

hejdå snällismen (om du nu någonsin varit här)

Det där var bland det värsta jag har hört! Så himla sorgligt. Någon borde ge dem stryk (det är nu passifisten inom en sätts på prov). Fyfan.

det var verkligen hemskt.

sara och jag frmför allt blev riktigt upprörda och sara sa faktiskt till på lektionen. sen så sa vi båda till några efter.

det var en sån mobbningskänsla i det hela.

och ingen verkade förstå hur hemskt det var, inte ens lärarna tyckte att det var något värt att ta upp med klassen nu.

helt jävla otroligt!

alltså, jag skäms verkligen för att jag skrattade och jag förstår att det var hemskt. Men det var inte HÅNskratt! Det var "dethärärensåjobbigsituationochjagfår

inteskrattamenjagvetintevartjagskatavägen-skratt" och det är viss skillnad.

asså mirre du fattar ju inte hela situationen, vi satt ju där på golvet, helt oförberedda! jag håller med dig på ett sätt att det inte kan ha varit lätt för dem att stå där och visa upp någonting, det är ju hemskt och så tycker jag inte att det ska behöva vara.. Men fan de eurytmisterna verkade ju inte ha någon aning om någonting, de var ju helt inne i sin eurytmistiska waldorfvärld där allt var så lugnt och euforiskt. jag säger precis som karin, jag kunde inte hålla mig för skratt för just den anledningen att jag inte fick skratta. Dessutom satt alla runtomkring mig och skrattade, det är klart att det blir svårt! Jag ville faktiskt se det där, och jag respekterar eurytmin för jag tycker att det finns vissa riktigt bra saker med det.

De gjorde ju roliga saker, vissa sketcher skulle ju tillochmed skulle vara roliga. Du kan ju inte påstå att du inte har skrattat vid fel tillfälle någongång och inte varit helt moraliskt korrekt?!

Fyfan, du tror att du har rätt i allt hela tiden. Hur kan du ens prata om klassen sådär?

jag blir så sjukt sur.

julia, självklart tror jag att jag har rätt.

jag skulle inte tro det jag tror om jag inte tyckte att det var rätt. däremot kan jag ändra mig och då kan jag tycka att det jag förut har tyckt inte har varit rätt. men det jag tycker i nutiden tycker jag självklart och uppenbarligen är rätt.



kan du ärligt säga till mig att du inte tycker att det du tycker och dina åsikter är rätt julia??

i så fall är det dags att byta åsikter kanske?





jag tror mig visst förstå situationen. jag förstår absolut att de som skrattade tyckte att det var svårt att hålla sig, men jag tror på en viss självbehärskning.

sen så tror jag självklart på att misstag kan göras också, för det har jag också gjort (såklart!).

men att sen sitta och försvara det visar väl att det inte alls var ett misstag från din sida? du tycker att det var okej?



och karin, jag tror såklart på dig om du säger att du inte hånskrattade, men jag är övertygad om att det fanns vissa personer som visst hånskrattade.

när man såg på framför allt en speciell kille i klassen så var det ju uppenbart att inte han skrattade för att "åhh hon hade gjort en så fin och rolig eurytmi". vissa personer i klassen skrattade inte med dom utan åt dom, däremot förstår jag att det självklart kan ha funnits undantag.



jag tycker absolut inte att en speciell människa är hemsk för att den gör ett misstag, ibland hinner man inte snappa upp alla koder

men att som du, julia, sitta och försvara det och säga saker som att fan dom hade ju ingen aning om någonting i sin eurytmistiska waldorfvärld, det tycker jag inte är okej.



och att du blir sjukt sur får jag väl stå ut med. jag tänker inte hålla käften bara för att du stör dig på att du tycker att jag jämt tror att jag har rätt. jag tyckte att det var en hemskt obehaglig situation, jag tyckte att mobbning var känslan som låg i luften.

och jag tycker absolut att jag får säga det.

eller skriva det i vår blogg om jag vill.

Vad har det för relevans, att de, som julia skriver, var helt inne i sin eurytmistiska waldorfvärld? Poängen är väl, mer eller mindre, att man inte skrattar åt folk rätt upp i ansiktet. Det tycker jag hör till vanligt hyfs. Om du nu respekterar eurytmin, varför skrattade du? Och det handlar inte ens om att respektera eurytmin, utan om att respektera andra människor! Det där var riktigt lågt, tycker jag.

för att det inte GICK att hålla sig. några st diskuterade förut och kom fram till att det blev två grupper - en grupp som skrattade för att de inte visste vart de skulle ta vägen - och en grupp som blev irriterade och tyckte det var ohövligt av de andra. självklart respekterar jag andra människor, vem tar du mig för? jag kunde bara inte sluta skratta vid det tillfället, vad fan skulle jag göra?? jag VILLE ju inte skratta åt dem!

det här handlade mest om att jag blev väldigt illa berörd av situationen och se en person bli så ledsen.

och om vi ändå båda uppfattar det som ett misstag så behöver ingen vara osams?



jag vet att jag, och jag tror inte att speciellt många andra blir arg på någon som säger att den har gjort ett misstag för det kan ju såklart alla göra och det är förståeligt att man gör misstag ibland.

jag tycker t.ex. att karins kommentar var väldigt bra och modig.

Jag förstår om det var svårt att hålla sig men i en sån situation får man öva lite på sin självbehärskning. Jag tycker själv att hon var lite naiv som trodde att tonåringar vill se eurytmi och tycka att det är spännande, men man kan iallafall ge bilden av att man tycker det. Särskilt när hon darrar på rösten och helt uppenbart tyckte att det var en jätte jobbig situation. Iallafall så var någon grunden till hånskrattet från första början och det är ju framförallt hos den problemet ligger.