för att citera mina tankar
Jag kommer ihåg när jag hade den där sexiga spetsgrejen på mig och jag dansade så fint jag kunde på dansgolvet bara för att jag såg att du tittade på mig och sen sa jag "du är en äcklig och ful kille" fast jag blev så glad över hur du såg ut och hur jag kände mig, när du tittade på mig.
/En tjej som inte alltid vet vad hon vill och tycker.
/Miriam
/En tjej som inte alltid vet vad hon vill och tycker.
/Miriam
väldigt mycket style.
Börjar undra vem jag är när jag tänker på att jag umgås med människor som seriöst strosar rutnt med louis vuitton kondombehållare.
bild från http://www.facebook.com/ext/share.php?sid=100948681569&h=-ytdJ&u=nmMlI&ref=mf
/Miriam
de e nice
De e sommar och de e nice.
Sitter på balkongen och photoboothar.
/Mirre
Sitter på balkongen och photoboothar.
/Mirre
Nej, jag vet inte ens vad det är jag vill säga med det här...
Intressant det där med hur länge tankar om sig själv kan ligga kvar i huvet utan att man tänker så mycket på det.
Jag vet inte hur många gånger jag har hört att folk som varit tjocka när dom vart mindre säga att dom ibland kan känna sig som en tjockis inombords och att det känns som att utsidan liksom lurar omgivningen eftersom man EGENTLIGEN är en tjockis.
Själv känner jag tvärtom. När jag var liten sa alltid alla om mig och min syster att vi var två väldigt spinkiga, tunna flickor. Folk kunde säga saker som att "sådana där kläder kan ju kanske ni ha, men vi andra har ju en kropp att dölja".
Jag kommer väldigt väl ihåg när jag offentligt gick från den ena sidan till den andra och insåg att jag var tjock (för att senare inse att jag inte alls var tjock utan normalbyggd) och inte spinkig. Jag satt och bläddrade i en tidning och sa att en speciell klänning var fin, då tittade min moster och sa att "sådana klänningar kan ju din syster ha men inte vi dödliga".
Plötsligt var man dödlig (=inte väldigt smal).
(Med detta menar jag inte att jag tycker att jag är väldigt tjock eller att jag skulle ha problem med min vikt nu.)
För det första kan man ju fråga sig hur i helvete man kan säga så till en ung tjej idag, för det andra kan man ju fråga sig varför det skulle vara odödligt att vara väldigt smal och för det tredje kan man ju fråga sig varför man inte skulle kunna ha en speciell klänning om man är tjock.
Men det jag tänkte på var i alla fall att ibland känner jag mig som en spinkis inombords men att min kropp lurar omgivningen. Är detta normalt? Varför har jag bara hört massa som känner sig som tjockisar inombords och inga som känner sig som spinkisar inombords?
Eller är det kanske så att man är mer blygsam om sitt utseende om man säger att man känner sig som en tjockis till och med när man pratar om inombords??
Jaja.... självbilden har tydligen rätt svårt att hänga med i svängarna.
/Miriam
Jag vet inte hur många gånger jag har hört att folk som varit tjocka när dom vart mindre säga att dom ibland kan känna sig som en tjockis inombords och att det känns som att utsidan liksom lurar omgivningen eftersom man EGENTLIGEN är en tjockis.
Själv känner jag tvärtom. När jag var liten sa alltid alla om mig och min syster att vi var två väldigt spinkiga, tunna flickor. Folk kunde säga saker som att "sådana där kläder kan ju kanske ni ha, men vi andra har ju en kropp att dölja".
Jag kommer väldigt väl ihåg när jag offentligt gick från den ena sidan till den andra och insåg att jag var tjock (för att senare inse att jag inte alls var tjock utan normalbyggd) och inte spinkig. Jag satt och bläddrade i en tidning och sa att en speciell klänning var fin, då tittade min moster och sa att "sådana klänningar kan ju din syster ha men inte vi dödliga".
Plötsligt var man dödlig (=inte väldigt smal).
(Med detta menar jag inte att jag tycker att jag är väldigt tjock eller att jag skulle ha problem med min vikt nu.)
För det första kan man ju fråga sig hur i helvete man kan säga så till en ung tjej idag, för det andra kan man ju fråga sig varför det skulle vara odödligt att vara väldigt smal och för det tredje kan man ju fråga sig varför man inte skulle kunna ha en speciell klänning om man är tjock.
Men det jag tänkte på var i alla fall att ibland känner jag mig som en spinkis inombords men att min kropp lurar omgivningen. Är detta normalt? Varför har jag bara hört massa som känner sig som tjockisar inombords och inga som känner sig som spinkisar inombords?
Eller är det kanske så att man är mer blygsam om sitt utseende om man säger att man känner sig som en tjockis till och med när man pratar om inombords??
Jaja.... självbilden har tydligen rätt svårt att hänga med i svängarna.
/Miriam
spelning 25 maj kl 18 i rålis
Imorgon (MÅNDAG 25 maj) har vi tre spelning förresten.
Levi Di Marco, Emma Hasselblad och jag.
Jag är lite sent ute med tanke på att om jag tänker på statistiken så kommer inte så speciellt många hinna läsa detta innan det är för sent. Speciellt inte nu när Sara helt seriöst skrivit ett helt inlägg om katter.
I alla fall, Rålandshovsparken klockan 18.00
(höll på att skriva kom kanske kvart i för säkerhets skull, men sen kom jag på att ni inte är barn, ni får besluta och tänka själva bullitullisnulli)
/Mirre
Levi Di Marco, Emma Hasselblad och jag.
Jag är lite sent ute med tanke på att om jag tänker på statistiken så kommer inte så speciellt många hinna läsa detta innan det är för sent. Speciellt inte nu när Sara helt seriöst skrivit ett helt inlägg om katter.
I alla fall, Rålandshovsparken klockan 18.00
(höll på att skriva kom kanske kvart i för säkerhets skull, men sen kom jag på att ni inte är barn, ni får besluta och tänka själva bullitullisnulli)
/Mirre
lite mer tjat...
(<- klicka för att komma till sidan)Detta ska då alltså föreställa någon slags krönika skriven av mig, Miriam.
Ni får ju då gärna läsa.
blondinbella
Man måste ju säga det att Blondinbella faktiskt är rätt häftig och bra ibland!!
kolla->kolla<-kolla
/Mirre
kolla->kolla<-kolla
/Mirre
lägesrapport
Vi blir bästa vänner med amöbor och dna- och rna-trådar och fortplantningstekniker och bakterier och encelliga och flercelliga organismer och toffeldjur.
Den här veckan har kommit till onsdag och vi har haft nationella prov varje dag och cellbiologi 2 timmar om dagen och så har vi haft genrep och uppvisning av vår eurytmisaga och emma har fyllt 18 så vi har bara vart tvugna att gå ut och dricka öl söndag och måndag, och ikväll är det lill-lördag after all.
Och herrgud. Waldorf-tjejer.
/Mirre och Sarre
förvirrade tonårstankar kanske, baah
den där känslan av att någon tittar på en och ser ut som lite grann att han inte fattar hur man kan vara så fantastisk är lite läskig tycker jag.
det är obehagligt att märka hur glad man blir men ändå höra (som om man satt i taket och tittade ner på sig själv) hur man ler ett överlägset leende och frågar "jaha, vad ville du då?" för att sedan höra hur man hånskrattar.
och jag hatar att erkänna att jag också vill ha bekräftelse fast det enda som jag hatar mer än att erkänna det är att bara veta det själv och fastän jag inte tycker så kanske, så känner jag att det som är värre än den där känslan man får när den där killen tittar med den där blicken och man inser att man gillar det är att han säkert snart tittar på någon annan med den där blicken.
och man måste liksom vänja sig och man har liksom gjort det, fast det är lite ledsamt att min teori gick i kras om den där att alla måste vara den perfekta för någon.
för sen kom jag på att om till exempel jessica alba är den perfekta för jättemånga så finns det ju jättemånga som inte får vara någons perfekta. och tänk om jag inte är någons perfekta för att såna som johnny depp, jessica alba, scarlett johansson, mikael persbrandt, keira knightley och orlando bloom roffar åt sig allas hjärtan.
/m
det är obehagligt att märka hur glad man blir men ändå höra (som om man satt i taket och tittade ner på sig själv) hur man ler ett överlägset leende och frågar "jaha, vad ville du då?" för att sedan höra hur man hånskrattar.
och jag hatar att erkänna att jag också vill ha bekräftelse fast det enda som jag hatar mer än att erkänna det är att bara veta det själv och fastän jag inte tycker så kanske, så känner jag att det som är värre än den där känslan man får när den där killen tittar med den där blicken och man inser att man gillar det är att han säkert snart tittar på någon annan med den där blicken.
och man måste liksom vänja sig och man har liksom gjort det, fast det är lite ledsamt att min teori gick i kras om den där att alla måste vara den perfekta för någon.
för sen kom jag på att om till exempel jessica alba är den perfekta för jättemånga så finns det ju jättemånga som inte får vara någons perfekta. och tänk om jag inte är någons perfekta för att såna som johnny depp, jessica alba, scarlett johansson, mikael persbrandt, keira knightley och orlando bloom roffar åt sig allas hjärtan.
/m
amanda förklarar
Amanda försöker instruera mig till ett bättre kärleksliv. Försöker hänga med, försöker göra rätt.
Det är svårt. Det vet ni ju, allihopa. Så tyck lite synd om tjejen som är så jävla dålig på sånt och tyckte att hon en gång förklarade sin stora kärlek till en kille genom att skicka ett sms på julafton där det stod "god jul för fan".
Säg att det är charmigt, är ni snälla.
/Miriam
konstiga grejjer
Inatt drömde jag konstigt.
Drömde att Sara flyttat till ett annat land och att jag åkte och hälsade på henne och så var hon barnvakt åt en killes barn. En kille som nu var jättelång och så var han svart och egentligen så är den här killen kort och vit.
Det var konstigt.
/M
Drömde att Sara flyttat till ett annat land och att jag åkte och hälsade på henne och så var hon barnvakt åt en killes barn. En kille som nu var jättelång och så var han svart och egentligen så är den här killen kort och vit.
Det var konstigt.
/M
stackars mamma och pappa
Det måste vara jobbigt att se sitt barn växa upp. Kan jag tänka.
(fick insikt när jag kollade på mina taggade bilder på facebook och dom här två kom efter varann)
Säger jag som är kär i mitt barnvaktsbarn och hoppas att hon aldrig blir lika gammal som tant Mimmi (alltså inte för att jag vill att hon ska dö,
of course).
/Miriam
glad på det där sättet man blir av konsumtion
Ibland får andra saker bortprioriteras när man hittar något som får en att bli glad och känna att sommaren är nära och jag bara vet att jag måste få dricka bubbelvin i dom här shortsen och hångla på en äng i dom här shortsen.
Vid såna här tillfällen får man se till att pengarna räcker till dom här shortsen.
/Miriam
länk
skrivet av en nybliven stureplansbrutta
Jag kom precis hem.
Tro det eller ej så har jag varit på the village, som för övrigt tydligen är blondinbellas favoritklubb.
Jag kände mig ytterst malplacé. Inga var roliga och man fick betala extra för att sitta vid ett bord verkade det som. Det fanns bara jättefå bord som var längs med väggarna för fattiglappar och där var det nog en skam att sitta (tror jag att de som bryr sig tyckte). Att inträdet kostade 180 kr (jag stod iofs på gratislista men ändå), garderoben 40 kr och en mojito 145 kr var ju löjeväckande med tanke på hur otroligt tråkigt det var. Inte ens dom som passade in såg ut att ha roligt.
Innan så drack vi öl och jag fick nummer av en vakt, som nog egentligen blev irriterad över att jag kallade honom vakt eftersom han var entrevärd eller nåt, som jag kanske ska interjuva för ett projekt som möjligen får rubriken klubbvakterna och sexismen eller nåt sånt.
Han såg inga som helst problem när jag berättade en liten anekdot från när jag var 16 och var på ace och en kille tog på min (och 100 andras) rumpa och vakten kastade ut honom för att sedan för att sedan hämta mig och leta ut mig för att fråga om jag ville anmäla killen som tagit på min rumpa, ironin var bara att vakten ledde ut mig med sin hand på min rumpa.
Enligt honom var detta nästan en vakt att egentligen typ se upp till eftersom han lyckades behålla humorn levande i sitt arbete.
Allt känns så dyrt och smutsigt. Är väldigt irriterad på att inte bli leggad när killarna framför mig i kön blir det fast dom ser uppenbart mycket äldre ut än mig. Och väldigt irriterad på män som dansar med blickarna upp och ner.
/Miriam
Tro det eller ej så har jag varit på the village, som för övrigt tydligen är blondinbellas favoritklubb.
Jag kände mig ytterst malplacé. Inga var roliga och man fick betala extra för att sitta vid ett bord verkade det som. Det fanns bara jättefå bord som var längs med väggarna för fattiglappar och där var det nog en skam att sitta (tror jag att de som bryr sig tyckte). Att inträdet kostade 180 kr (jag stod iofs på gratislista men ändå), garderoben 40 kr och en mojito 145 kr var ju löjeväckande med tanke på hur otroligt tråkigt det var. Inte ens dom som passade in såg ut att ha roligt.
Innan så drack vi öl och jag fick nummer av en vakt, som nog egentligen blev irriterad över att jag kallade honom vakt eftersom han var entrevärd eller nåt, som jag kanske ska interjuva för ett projekt som möjligen får rubriken klubbvakterna och sexismen eller nåt sånt.
Han såg inga som helst problem när jag berättade en liten anekdot från när jag var 16 och var på ace och en kille tog på min (och 100 andras) rumpa och vakten kastade ut honom för att sedan för att sedan hämta mig och leta ut mig för att fråga om jag ville anmäla killen som tagit på min rumpa, ironin var bara att vakten ledde ut mig med sin hand på min rumpa.
Enligt honom var detta nästan en vakt att egentligen typ se upp till eftersom han lyckades behålla humorn levande i sitt arbete.
Allt känns så dyrt och smutsigt. Är väldigt irriterad på att inte bli leggad när killarna framför mig i kön blir det fast dom ser uppenbart mycket äldre ut än mig. Och väldigt irriterad på män som dansar med blickarna upp och ner.
/Miriam
tips i berlin
Det här projektet har blivit lite försummat.
Känner mig ganska förvirrad och tom och glad lite på samma gång och har inte så mycket att berätta.
Vi har fått en balkong, hinner numera röka en cigg på fyrans reklampauser.
Det var en som kommenterade och sa att det skulle vara kul med lite tips om berlin och nu kom vi hem därifrån häromdagen så....
Dom här två bilderna får stå för hotellet. Den ena är på kiosken precis bredvid hotellet. Den andra bilden är när jag visar att jag är så bajsnödig så jag får hålla ihop rumpskinkorna, för säkerhets skull, inne på hotellrummet.
Det heter Wombats och ligger ganska mycket i mitten av berlin, rosa luxemburgplatz eller nåt sånt, en station från alexanderplatz. kostade typ 200 kronor per natt, per person. Jag skulle hyra en lägenhet om jag var med några stycken och åkte dit igen, men om inte det så skulle jag lätt bo där igen. Mycket ungdomar och en trevlig bartender som är en hejare på long island ice tea
Ett litet ställe som ser sktitgt ut men säljer jävligt god pizza till väldigt billiga priser. I Kreuzberg såklart.
Blev ganska många måltider där!
Närmaste tunnelbanestationen heter Kottbusser Tor tror jag, och gatan hette typ oranienstrasse.
Minnesmonumeneten för judar som dog under andra världskriget.
Var en enkel grej men kändes himla fin. Det är gratis och en bra grej att spara till en av de värre bakisdagarna, då det är stillsamt och man kan sitta och fika bredvid men det ändå känns som att man gör något lite ordentligt.
Känns som en grej man bör göra om man åker till berlin. Var ganska häftigt, men jag måste säga att jag ahde lite svårt att se den röda tråden, det var bara allmänt massa olika saker som hade med judar att göra. Typ nån liten tavla målad av en jude här, en liten burk med en davidsstjärna där. Ta med csn-kort om du har så att det blir billigare (det hade inte jag med mig). Förmodligen smart att ta nån dag man inte är bakis, inte ens lite.
Om ni precis som jag har hört massa gott om klubben weekend så kan jag bara säga att det inte alls är värt inträdesavgiften. Misstänker att det är najsigare om takterassen är öppen, men om den inte är det så är det enda som är värt dom i och för sig himlans trevliga drinkarna. Det är inte mer än okej. Ska man gå ut ska man gå till berghain tycker jag. Men då måste man vara uppklädd eftersom dom sållar ut en ganska stor del av kön (jag är alltså emot facecontrol, men lokalerna med gungorna i gör liksom ändå att man inte kan hålla sig borta).
En bar som också låg vid Oranienstrasse precis som pizzerian, den här låg precis bredvid pizzerian. Dessvärre har jag ingen aning om namn eller exakt nummer, men kommer man från tunnelbanan in på oraninenstrasse och går nåra meter mot vänster på höger sida om gatan ligger båda precis där.
Första gången vi gick in där blev jag väldigt medveten om att jag är heterosexuell när jag såg alla snygga killar med lockigt hår och stora glasögon. Drick inte deras white russian (å andra sidan hatar jag alltid white russian mer eller mindre så man kanske inte ska fråga mig om den saken).
Jag inser att jag inte är en så jättebra tipsare som inte kommer ihåg namn på nånting och gatunummer. Men om den där personen (eller någon annan) fortfarande orkar ta sig in på vår blogg och tycker att något verkar intressant kan den kommentera för då kan jag kolla upp lite bättre och ge mer utförliga beskrivningar till vissa grejer, som t.ex. secondhand affärerna med kilopris.
Puss Miriam
Känner mig ganska förvirrad och tom och glad lite på samma gång och har inte så mycket att berätta.
Vi har fått en balkong, hinner numera röka en cigg på fyrans reklampauser.
Det var en som kommenterade och sa att det skulle vara kul med lite tips om berlin och nu kom vi hem därifrån häromdagen så....
Dom här två bilderna får stå för hotellet. Den ena är på kiosken precis bredvid hotellet. Den andra bilden är när jag visar att jag är så bajsnödig så jag får hålla ihop rumpskinkorna, för säkerhets skull, inne på hotellrummet.
Det heter Wombats och ligger ganska mycket i mitten av berlin, rosa luxemburgplatz eller nåt sånt, en station från alexanderplatz. kostade typ 200 kronor per natt, per person. Jag skulle hyra en lägenhet om jag var med några stycken och åkte dit igen, men om inte det så skulle jag lätt bo där igen. Mycket ungdomar och en trevlig bartender som är en hejare på long island ice tea
Ett litet ställe som ser sktitgt ut men säljer jävligt god pizza till väldigt billiga priser. I Kreuzberg såklart.
Blev ganska många måltider där!
Närmaste tunnelbanestationen heter Kottbusser Tor tror jag, och gatan hette typ oranienstrasse.
Minnesmonumeneten för judar som dog under andra världskriget.
Var en enkel grej men kändes himla fin. Det är gratis och en bra grej att spara till en av de värre bakisdagarna, då det är stillsamt och man kan sitta och fika bredvid men det ändå känns som att man gör något lite ordentligt.
Känns som en grej man bör göra om man åker till berlin. Var ganska häftigt, men jag måste säga att jag ahde lite svårt att se den röda tråden, det var bara allmänt massa olika saker som hade med judar att göra. Typ nån liten tavla målad av en jude här, en liten burk med en davidsstjärna där. Ta med csn-kort om du har så att det blir billigare (det hade inte jag med mig). Förmodligen smart att ta nån dag man inte är bakis, inte ens lite.
Om ni precis som jag har hört massa gott om klubben weekend så kan jag bara säga att det inte alls är värt inträdesavgiften. Misstänker att det är najsigare om takterassen är öppen, men om den inte är det så är det enda som är värt dom i och för sig himlans trevliga drinkarna. Det är inte mer än okej. Ska man gå ut ska man gå till berghain tycker jag. Men då måste man vara uppklädd eftersom dom sållar ut en ganska stor del av kön (jag är alltså emot facecontrol, men lokalerna med gungorna i gör liksom ändå att man inte kan hålla sig borta).
En bar som också låg vid Oranienstrasse precis som pizzerian, den här låg precis bredvid pizzerian. Dessvärre har jag ingen aning om namn eller exakt nummer, men kommer man från tunnelbanan in på oraninenstrasse och går nåra meter mot vänster på höger sida om gatan ligger båda precis där.
Första gången vi gick in där blev jag väldigt medveten om att jag är heterosexuell när jag såg alla snygga killar med lockigt hår och stora glasögon. Drick inte deras white russian (å andra sidan hatar jag alltid white russian mer eller mindre så man kanske inte ska fråga mig om den saken).
Jag inser att jag inte är en så jättebra tipsare som inte kommer ihåg namn på nånting och gatunummer. Men om den där personen (eller någon annan) fortfarande orkar ta sig in på vår blogg och tycker att något verkar intressant kan den kommentera för då kan jag kolla upp lite bättre och ge mer utförliga beskrivningar till vissa grejer, som t.ex. secondhand affärerna med kilopris.
Puss Miriam
idag är en lördag.
Jag kan känna mig så sjukt besviken på mig själv när mina känslor inte är lika smarta, genomtänkta och politiskt korrekta som mina tankar kring känslor är.
Okej, stryk genomtänkta, de flesta av mina känslor är väldigt genom.... kända, kanske det blir?
Blir äcklad av känslor som jag sitter och argumenterar om varför dom är destruktiva och sen vaknar jag helt svettig, kramandes mitt element och känner så som man faktiskt inte skulle känna.
Och ibland kan jag också känna att jag vill vara jättejättejättejättesmal och en väldigt gullig och söt, liten tjej. Fast ingen verkar fatta att jag också vill det ibland. Bara för att jag håller mig så mycket, för någonstans trivs jag också väldigt bra i en lite mer gastig, ogullig roll och jag kanske bara är lite mer "tjejen-du-kan-prata-ut-med-och-berätta-om-din-kärlek-till-hennes-fantastiska-kompis" och jag trivs oftast väldigt bra med det.
Känner att jag är den jag vill vara och då spelar allt annat ingen roll. Egentligen.
/M
Okej, stryk genomtänkta, de flesta av mina känslor är väldigt genom.... kända, kanske det blir?
Blir äcklad av känslor som jag sitter och argumenterar om varför dom är destruktiva och sen vaknar jag helt svettig, kramandes mitt element och känner så som man faktiskt inte skulle känna.
Och ibland kan jag också känna att jag vill vara jättejättejättejättesmal och en väldigt gullig och söt, liten tjej. Fast ingen verkar fatta att jag också vill det ibland. Bara för att jag håller mig så mycket, för någonstans trivs jag också väldigt bra i en lite mer gastig, ogullig roll och jag kanske bara är lite mer "tjejen-du-kan-prata-ut-med-och-berätta-om-din-kärlek-till-hennes-fantastiska-kompis" och jag trivs oftast väldigt bra med det.
Känner att jag är den jag vill vara och då spelar allt annat ingen roll. Egentligen.
/M
what has become of us
Idag i skolcaféet såg jag några av dom där tjejerna i klassen under oss komma in och vara så himla fina.
Då slog det mig lite grann att för ett år sen var det ju vi som alltid var fina.
Som alltid orkade klä upp oss i fina kjolar och klänningar.
Sen tittade jag ner på mina egna kläder och så sa jag till mina vänner som satt omkring mig och pratade om småsaker
"WHAT HAS BECOME OF US?"
Lite saknar jag nog den aldrig sinande energin som fanns där då, till att hålla koll på exakt allt som fanns på myrorna och köpa fina, billiga grejer och vara så himla snygg bara.
När jag får pengar kommer orken nog komma.
/Miriam.
Då slog det mig lite grann att för ett år sen var det ju vi som alltid var fina.
Som alltid orkade klä upp oss i fina kjolar och klänningar.
Sen tittade jag ner på mina egna kläder och så sa jag till mina vänner som satt omkring mig och pratade om småsaker
"WHAT HAS BECOME OF US?"
Lite saknar jag nog den aldrig sinande energin som fanns där då, till att hålla koll på exakt allt som fanns på myrorna och köpa fina, billiga grejer och vara så himla snygg bara.
När jag får pengar kommer orken nog komma.
/Miriam.
tandställningar
Från detta:
Till detta:
Det är rätt häftigt hur man kan se så pass annorlunda ut på så kort tid. Okej, det kanske bara är jag som tycker att det ser rätt annorlunda ut.
Jag har från och med denna dan ingen tandställning och kan förhoppningsvis prata med okända män på tunnelbanan och tro att dom pratar om coca cola när dom säger cola utan att dom adderar det med tandställning och får fram en gissning på att jag är fem år.
Sen kan jag äta äpplen utan att skala dom och skära upp dom i små bitar.
Jag kan hångla utan tandställning.
Jag kan dra tungan längs mina tänder och förundras över hur lena dom är när jag har tråkigt.
Jag kan ha på mig mina glasögon utan att känna mig som ugly betty.
Jag skulle nu kunna köpa den där kjolen med dragkedja på utan att känna att det blir löjligt mycket matchning med tandställningen (nu vill jag inte längre ha den ens, men jag skulle KUNNA).
Kort sagt så finns det en hel del som känns häftigt med detta.
För mig.
Jag inser att det inte är lika stort för er.
/Miriam
Till detta:
Det är rätt häftigt hur man kan se så pass annorlunda ut på så kort tid. Okej, det kanske bara är jag som tycker att det ser rätt annorlunda ut.
Jag har från och med denna dan ingen tandställning och kan förhoppningsvis prata med okända män på tunnelbanan och tro att dom pratar om coca cola när dom säger cola utan att dom adderar det med tandställning och får fram en gissning på att jag är fem år.
Sen kan jag äta äpplen utan att skala dom och skära upp dom i små bitar.
Jag kan hångla utan tandställning.
Jag kan dra tungan längs mina tänder och förundras över hur lena dom är när jag har tråkigt.
Jag kan ha på mig mina glasögon utan att känna mig som ugly betty.
Jag skulle nu kunna köpa den där kjolen med dragkedja på utan att känna att det blir löjligt mycket matchning med tandställningen (nu vill jag inte längre ha den ens, men jag skulle KUNNA).
Kort sagt så finns det en hel del som känns häftigt med detta.
För mig.
Jag inser att det inte är lika stort för er.
/Miriam
att fastna i fixar-rollen
Det är så jobbigt lätt att bli såndär "jag-fixar-och-ordnar-allt"-tjej.
Allt blir lätt en ond cirkel. Man vågar inte låta bli att fixa allt för att "HERREGUD ANNARS BLIR DET JU ÄNDÅ INTE GJORT!". Och det är ju givetvis mycket dumt. Samtidigt så finns det förmodligen en anledning till när man tänker så, det stämmer kanske oftast att det inte blir gjort om man inte själv gör det.
Fast det kanske är smällar man får ta. Att vissa saker inte blir gjorda.
Det är väldigt jobbigt med folk som gör saker, men som sen går runt och klagar över att dom "tvingas" göra det.
Men det är också väldigt jobbigt för såna som jag, när man oftast är "fixarn" och sen inte fixar en speciell grej och folk blir irriterade på en för att det inte är fixat eftersom alla förväntar sig ju att fixarn gör allt.
Jag tycker att jag känner igen båda sidorna väldigt väl.
Jag har absolut en tendens att ta på mig för mycket och fixa för mycket och sen känna mig ledsen och tagen för givet. Men jag vet också hur det känns när någon tjatar på en för att den har känt sig tvingad att göra nåt för att jag inte gjort det när jag kanske från första början inte ens tyckt att det är något speciellt viktigt.
HERREGUD....
Det enda jag kan säga med säkerhet är alltså att bara för att någon brukar fixa allt kan man inte bli sur och irriterad på den personen om den plötsligt inte vill fixa någon ny grej. Kanske helt enkelt att alla får se till att själva fixa det som dom tycker känns väldigt viktigt. Då blir allt som är viktigt fixat och då kan man aldrig bli arg på någon för att något som känns viktigt inte blir fixat.
Allting snurrar runt i mitt huvud och min kropp är öm och träningsvärkig från breakdansen (förrstengör inte en såndär stå-på-huvudet-med-benen-i-luften-freeze i bara trosor när ni är med folk ni inte vill ska se er göra en freeze i bara trosor).
/Miriam
Allt blir lätt en ond cirkel. Man vågar inte låta bli att fixa allt för att "HERREGUD ANNARS BLIR DET JU ÄNDÅ INTE GJORT!". Och det är ju givetvis mycket dumt. Samtidigt så finns det förmodligen en anledning till när man tänker så, det stämmer kanske oftast att det inte blir gjort om man inte själv gör det.
Fast det kanske är smällar man får ta. Att vissa saker inte blir gjorda.
Det är väldigt jobbigt med folk som gör saker, men som sen går runt och klagar över att dom "tvingas" göra det.
Men det är också väldigt jobbigt för såna som jag, när man oftast är "fixarn" och sen inte fixar en speciell grej och folk blir irriterade på en för att det inte är fixat eftersom alla förväntar sig ju att fixarn gör allt.
Jag tycker att jag känner igen båda sidorna väldigt väl.
Jag har absolut en tendens att ta på mig för mycket och fixa för mycket och sen känna mig ledsen och tagen för givet. Men jag vet också hur det känns när någon tjatar på en för att den har känt sig tvingad att göra nåt för att jag inte gjort det när jag kanske från första början inte ens tyckt att det är något speciellt viktigt.
HERREGUD....
Det enda jag kan säga med säkerhet är alltså att bara för att någon brukar fixa allt kan man inte bli sur och irriterad på den personen om den plötsligt inte vill fixa någon ny grej. Kanske helt enkelt att alla får se till att själva fixa det som dom tycker känns väldigt viktigt. Då blir allt som är viktigt fixat och då kan man aldrig bli arg på någon för att något som känns viktigt inte blir fixat.
Allting snurrar runt i mitt huvud och min kropp är öm och träningsvärkig från breakdansen (förrstengör inte en såndär stå-på-huvudet-med-benen-i-luften-freeze i bara trosor när ni är med folk ni inte vill ska se er göra en freeze i bara trosor).
/Miriam
